Allt var så mycket lättare när jag var liten. Alla barnen lekte med varandra och man var alltid så glad och hade alltid så roligt hela tiden. Man blev inte dömd av någon och det största problemet man kunde ha va väl kanske att en annan flicka hade finare docka än vad man själv hade. Jag vill vara liten igen och leka med mina dockor med mina vänner. Jag vill ha roligt igen! Nu för tiden spelar allt så stor roll hela tiden. Alla kan inte vara med  varandra för folk dömer andra aldeles för fort. Man kan inte alltid vara sig själv för det anses vara fel. Allt är så mycket svårare nu. Jag vill inte växa upp. Jag vill vara liten och jag vill att min mamma läser godnatt sagor för mig varje kväll tills jag somnar. Nu för tiden känns det som att man måste kämpa varje dag för att man ska orkar, för att man ska orka en till dag som är lika tråkig som alla andra dagar. Det finns lixom ingenting att leva för egentligen. Jag går till skolan på vardagarna, åker hem och gör ingenting. På helger är jag med olika vänner och typ super. Jag tycker inte ens om att dricka längre. Det är mest ett tidfördriv för mig. Ska det inte vara roligt att vara ung och dum?